Julia, Mikaela och Hannu for till Sibirien!

Julia Östman, Mikaela Åkerlund och Hannu Niemelä este till Sibirien för att bygga Verhe Suetuk kyrka nära Karatuusa. Antagligen deltar de också med att bygga Karatuusa kyrkan så fort rysska byggnadsfirma får laga ditta rbete med stockar. Ungdomarna är i Sibirien hela maj-månaden.

Ungdomar kommer också att göra andlig arbete. De får hjälpa lokala präster och församlingar med ungdoms- och barnarbete. Hannu kommer möjligen också att tala i någon gudstjänst om det lyckas med tolkarna.

Resenärer kommer att blogga här sin resa. Du kan följa med på deras resa genom förböner.

h. Vesa Pöyhtäri

Bild: förra sommarens resenärer i Verhe Suetuk. Kyrkan på bakgrunden. Stående: predikant Harry Esberg, Karatusas präst Vitali och missionär Joose Pitkänen och Elisabeth Funck.

Stöd ungdomarnas missionsresor!

Keräyslupa: LFF:n keräyslupa poliisihallitukselta 2014.

Gudsfrid vänner!

Jag ber om ursäkt att jag inte tidigare skrivit om de sista veckorna och hemresan. Jag kom hem för en och en halv vecka sedan, och det har varit mycket att ordna och bara landa i att vara hemma igen. Det tar en stund att vänja sig vid vardagen och komma över den värsta saknaden efter de underbara människor man fick som vänner där borta. Nu är jag tillbaka i arbetet på Snellmans och samtidigt har Daniel och jag tagit itu med bröllopsplaneringen igen och försöker ställa i ordning vår lägenhet i Vasa.

Sist jag skrev hade vi ganska just kommit hem från Minusinsk. Och samma dag som vi återvände från till Krasnojarsk så kom även en en finsk predikant, Reijo Arkkila, dit, han sov hos Melanens så jag fick bo hos Sirpa och bodde här tills jag åkte hem. Sirpa blev tyvärr ordentligt förkyld och fick ligga till sängs mestadels av den sista tiden jag var i Sibirien. Den veckan på söndagen fick jag lyssna till den första predikan på två månader som jag förstod, den var ju på finska istället för på ryska.Vi uppträdde även med kören på gudstjänsten.

Alla som var med på gudstjänsten de söndagen, och så Ville som var fotograf

På måndagen hade Susanna fixat åt mig så jag fick vara med på en engleskalektioner som en kvinna håller i sin lägenhet. Det var intressant att se hur man med så lite egna kunskaper i engelska klarar av att lära ut språket. Och barnen kunde faktiskt en hel del.

På tisdagen höll jag igen förskola åt Helmi, Jag har fäst mig otroligt vid den envisa sexåringen och hade ingen som helst lust att säga hejdå när det var dags för det. Det har varit underbart att ha en regelbunden sak som man har fått se fram emot. Ibland har vi abetat genom skratt, ibland genom tårar. Efter lektionen var jag ut och äta med hela familjen Melanen och Reijo Arkkila. Sen tog jag farväl av Ville och Reijo, de reste till Minusinsk och jag skulle inte att se dem igen innan jag åker hem. På kvällen tog jag hand om Helmi och Vilja medan Susanna och Sirpa var på bibelstudier.

På onsdagen var tanken att jag skulle ut med Juulia igen, men hon hade antagligen för mycket på jobbet och ringde aldrig. Så jag tog istället en promenad, gick lite vilse, shoppade på loppis och gick i små butiker som jag fann på vägen hem. 

Sirpas hus sett från utsidan

Utsikten från krönet bakom Sirpas

På torsdagen var det som vanligt förskola och kören. På fredagen var jag tillsammans med flickorna och vädret var lite varmare, vi var ute och gjorde snögubbar och njöt av det vackra vädret. 

Vilja och Helmi på väg ut med sina stjärtbräden

Vilja på den halvfärdiga snöhästen

Helmi i sina skolkläder

Den här veckan var det gudstjänst på lördagen, och jag höll söndagsskolan igen eftersom Sirpa fortfarande var förkyld och stannade hemma denna gång. När jag kom hem från gudstjänsten började jag känna att magen var i oordning, jag hade ont i magen till måndagskvällen. Vet ännu inte vad det var. På söndagen kom Susanna, Helmi och Vilja och hälsade på oss sjuklingar och piggade upp oss med god mat och bullar till efterrätt. Susanna hade även med finsk kaffe till mig, vilket var välkommet eftersom Sirpa inte dricker kaffe och därför inget har hemma hos sig. 

Morgonsolen på lördagsmorgonen

På tisdagen hade jag förskola och jag märkte att även Vilja börjar kunna de vanligaste bokstäverna och hon orkar intressera sig en kort stund på det som Helmi håller på med, men mest vill hon att vi alla skall leka med hennes muminfigurer. Efteråt fick jag lite tid för mig själv och jag tog bussen till ett lite större köpcenter i närheten, jag började bli ganska bra på att klara mig själv i butiker och på bussar, nu när det snart var dags att åka hem igen. På onsdagen skulle Susanna på begravning för en som tidigare varit med i församlingen. Hon tog med sig Vilja och jag hämtade Helmi från hennes förskola och vi for till Svetas engelska lektioner (de samma som jag tidigare varit på). Efter begravningen kom även Susanna och Vilja dit. Vi for sen alla fyra till andra sidan staden, över floden, för att hälsa på hos Olga. En hårt arbetande sjuksköterska, hon bjöd på soppa och vi läste Bibeln tillsammans med henne och bad, hon hade så sällan möjlighet att ta sig till gudstjänsten.

Barnen gör engelska gramatikövningar 

Lekar på engelska

Den sista hela dagen, torsdagen gick snabbt och samtidigt så långsamt. Jag längtade hem så mycket, men ville ändå ta vara på varje sista minut. Jag började dagen med att köpa de sista presenterna hem. Sen försökte jag få allt att rymmas i väskan, det var lite knepigt med det gick. Klockan fyra for jag och höll den sista lektionen för Helmi och var med flickorna under tiden som Susanna sjöng med kören i köket. Sen var det dags för den sista måltiden, Susanna hade fixat ett gott kvällsmål, och det var med tårar i ögonen jag sent omsider jag vandrade mot Siropas för några få timmars sömn. Tidigt, väldigt tidigt tog vi taxi till flygplatsen och Sirpa hjälpte mig att checka in, vi tog farväl och så var jag äntligen på väg hem. Hemresan gick underbart bra även om det gick två dygn utan sömn. I st. Petersburg kom underbara Jukka och Kristiina Paananen och hämtade mig från flygfältet med sin bil, och Kristiina hjälpte mig till tågstationen. Det är underbart att se hur Gud placerar ut sina änglar. Jag har haft med mig en hel del änglar under resan både osynliga och synliga. Jag är oändligt tacksam för den lärorika tid jag hade i Sibirien, och jag tackar alla de som kommit ihåg mig i böner och andra som gjort resan möjlig på olika sätt. Jag hoppas jag en dag ska kunna återvända och hälsa på vännerna där och möta nya vänner. Fortsätt att be för utlandsmissionen och de ryska kyrkorna och våra systrar och bröder som är ditsända.

När jag kom hem måste jag bara ta en skogstur med systern och de efterlängtade hästarna. Ha det gott tills vi hörs igen. Gud vare med er alla!

Sibiriska hälsningar!

Vädret har blivit mycket mildare och igår hade vi haft blidväder. Flickorna var nöjda när de fick vara ute och göra snögubbar. Om en vecka står jag på finsk mark, men ännu har jag en hel del program. Nu ska vi ta en tillbakablick igen och jag fortsätter där jag slutade i förra inlägget.

      På ondsagen, den 12 alltså, åkte vi till Karatusa och var i den nejden en dag. Vi besökte en skola där, höll lektion för två klassgrupper. De lyssnade intresserat. Jag var den den finländska apan som ingen ryska förstod. Sirpa var tolk och berättade också något om Jesu kärlek Och vi delade även ut små hjärtformade gem. Vitaly(prästen i Karatusa) pratade om den helige Valentin, det var ju vändagen på fredagen, om hur han gav sitt liv för sina vänner för att de skulle få leva, som även Jesus gjorde för oss alla. Och Watjislav spelade på sin gitarr och vi sjöng. Vi åt middag hos Vitalys och på kvällen höll vi ungdomssamling i grannbbyn.

 

Vyn i byn  

 

En klass i matsalen

 

Sirpa,  Wajislav och Vitaly

 

Barnen lyssnar när Watjislav spelar och sjunger

 

 

Watjislav och Vitaly vid Karatusa som man menar fortsätta på efter vintern

 

Ingången

 

  

Kyrksalen

 

Ungdomarna eller snarare barnen läser ur bibeln på ungdomssamlingen

 

    Torsdagen började med besök på yrkesskolan. Vi hade hälsa och kärlek som tema, Sirpa hade planerat det mesta, och en sak som de gillade var kärleksleken. Ungdomarna lyssnade också ivrigt, och Watjislav fck en del applåder för sin sång och sin gitarr. På kvällen var det ungdomssamling i kyrklägenheten igen, och jag höll en liten föreläsning om sällsskapstiden, hur man lär känna varandra, hur man klarar frestelser och något om kärlekens fem språk. Även om jag även denna gång var nervös över att behöva prata på finska oc inte alls hänga med i diskussionerna så var jag bättre förberedd och allt gick mycket bättre. Ungdomarna lyssnade och efteråt fick vi alla njuta av god mat och gott te.

 

På yrkesskolans studenthem, Sirpa håller leken "Säg mig, vem älskar du"

 

 

Watjislav och hans gitarr

 

    På fredagen styrde vi åter kosan mot Karatusa och Watjislav underhöll oss med att berätta om naturen runtomkring, och jag fick upprepade inbjudningar om att komma dit på bröllopsresa med Daniel i april. I Karatusa hade vi igen skolbesök. Vi fick även se deras internat och värdinnan där var väldigt vänlig och visade oss grundligt runt, och vi fick många Gudsvälsignelser innan vi åkte. Väl hemma hos Vitalys blev det borschsoppa, bastubad och jag fck också se på rysk Karlsson på taket, det var en upplevelse. Efter familjeandakt körde Watjislav Sirpa och mig till tåget. Och tidigt på lördagmorgon för en vecka sen var jag tillbaka i Krasnojarsk.

 

Ett kloster vi var och tittade n i på vägen, tyvärr fick man inte fota inomhus

 

Skolbyggnaden, glömde ta bilder inne och från internatet

Ha det bra alla som orkar läsa mina inlägg, be för att den här sista veckan ska bli välsignad och att jag ska ha krafter att utföra mina sista uppgifter här. Vi hörs, Gud med er.

Ungdomarnas missionsresa till Sibirien 2014

Vi gör, om Gud så vill, en resa till Karatuusa och Krasnojarsk 14.-28.7. På resan tjänar vi församlingar genom att hålla barnläger, ungdomskvällar, andakter och olika sorts evangelisationsaktiviteter i byar. Med på resan kommer också en eller två predikanter.

Resans pris, flyg Petersburg-Sibirien-Petersburg 350€, eller Helsingfors-Sibirien-Helsingfors 550€. Visum 70€. Logi i kyrkor, maten gör vi för en del själv. Resan stöds till en del ekonomiskt med medel ifrån Ungdomarnas Missionskonto och du kan få tillbaka från priset i den mån det finns medel i kontot.

Om resegruppen önskar finns det möjlighet att återvända med tåget längs den Transsibirska järnvägen. Då stannar gruppen också i Omsk församling i ett par dagar.

Juli i Sibirien är varm. Dagstemperatur kan stiga även till 35 grader. Under resan görs också en naturresa till Altai-bergerna.

Bindande anmälningen före 21.3.

Vesa Pöyhtäri

vpoyhtari@hotmail.com

Gudsfrid!

Det har gått lite väl lång tid sen jag uppdaterat er om vad som händer här i Sibirien. Men nu är jag tillbaka i Krasnojarsk och har bättre tillgänglighet till internet. Så här kommer en hel del text och bilder. Tack för alla förböner, veckan i Minusinks och Karatusa var välsignad, lärorik och full med program.

Planerna ändrades lite och jag reste till Minusinsk först på fredagen den sjunde, istället för tidigare i veckan som vi tänkt. Så jag har hittat annat att göra den veckan istället. Jag har förstås hållit förskola till Helmi som vanliga veckor, och hon gör framsteg efter framsteg. Även lillasyster Vilja känner igen flera bokstäver och vill gärna delta i lektionerna, vilket hon får på villkoret att hon är tyst och ger Helmi arbetsro. Det brukar fungera i cirka fem minuter och sen kan hon bara inte låta bli att berätta en liten historia om muminfamiljen, "Eläänä päivänä..." Muminleksakerna är hennes käraste ägodelar, och hon bär omkring dem i en liten orange lådväska, själv klädd i av Helmi lånade svarta alltför stora klackskor (jag går och oroar mig för att hon en dag ska vricka fötterna av sig) och sin rosa kjol som hon knycker ur klädhögen så fort den är nytvättad och använder den till hennes mamma sliter den ur hennes händer för att tvätta den igen, och till sist mammas rödvitrutiga sjal på huvudet, ty så har ju fina damer. Flickorna är riktiga guldkorn och jag kommer att sakna dem sen när jag återvänder hem.
       Och på tisdagen bakade jag pizza som kvällsmat, och familjen åt med god smak. Min matlagning är i vanliga fall inte den bästa och att stå vid spisen är inte direkt min favoritsyssla i hemmet. Men helt roligt är det ju ibland att få komplimanger även på mindre utövade talanger.
      På onsdagen fick jag ett erbjudande av en av Susannas ryska väninnor att följa med henne en dag, det lät trevligt så jag tackade ja. Hon kan dock inte så mycket engelska och som känt så kommer jag inte så långt med min ryska. Men hur som helst pratade vi på och med många runtförklaringar på blandade språk förstod vi varandra någorlunda. Hon jobbar med att inreda rum, och vi gick i olika möbelaffärer och butiker med olika slags inredningsmaterial. Hon sökte inspiration till sitt jobb, och där mellan hyllorna pratade vi om våra olika liv. Våra familjer, våra arbeten, vår framtid, hur vi tänker oss den. Hon hade en träff med sin kusin och de diskuterade om någon resa de skulle göra. Den manliga kusinen försökte sig på att konversera med mig, men han hade mycket svårare att förstå engelska. Jag försökte prata med att peka på bilder och med teckenspråk och han förstod kanske till sist mitt svar, som lite hade ändrat form från det som först var tanken. Tills sist var vi på middag till en traditionell sibirisk restaurang, maten var fantastiskt deliciös och våra samtal innehöll mycket skratt, ordböcker och teckenspråk.

Min nya vän

        På fredagskvällen tog jag och Sirpa bussen till tågstationen varifrån vårt tåg for till Minusinsk. En intressant upplevelse att åka nattåg i Sibirien. Sirpa och jag hade övre sängarna och under oss sov en kvinna och en man. Vi anlände tidigt på morgonen till Minusinsk och Wajteslav, prästen, kom och hämtade oss och förde oss till Pitkänens lägenhet. De är inte i Sibirien just nu och vi bodde där den veckan vi var i Minusinskområdet.

Stationsbyggnaden i Krasnojarsk

        På lördagen gjorde vi inte så mycket, tog igen lite av den missade nattsömnen och sen handlade vi lite förnödenheter som vi skulle behöva under veckan. Vi var också och tittade in i kyrkan, där hade de en egen kyrksal som de kan använda så mycket de vill. På söndagen var vi på gudstjänst, och Sirpa höll söndagsskola. Efteråt stannade vi kvar när Wajteslav höll skriftskola för två ungdomar. Efteråt visade de staden för oss lite.

Sirpa och söndasskolbarnen

Blomma gjord av frön

Barnen välsignas vid gudstjänsten

Kyrkkaffe, mest te detta är ju Ryssland

Utsikt över staden Minusinsk

Edvard, Slava och Sirpa vid bilen

      Måndagsmorgonen började vi som alla andra dagar med en liten andakt och bön, Sirpa och jag. Och sen for vi till en yrkesskola, för pedagogikstuderanden. En treårig utbildning för att bli lågstadielärare. De hade många frågor om Finlands lärarstudier och skolsystem, som tack vare goda resultat är väl känd i världen. Som lärarstuderande i Finland försökte jag svara så gott jag kunde. Det kom också en del frågor om livet och om mitt bröllop som infaller i en ganska snar framtid. Tyvärr måste vi vara ganska försiktiga med att tala så mycket om evangeliet, läraren kan lätt bli avskedad från sitt jobb om föräldrarna får reda på att "propaganda har predikats i i skolan". Efter skolbesöket hälsade vi på hos en familj från församlingen, vi bjöds på ravioli fylld med älgkött och äppelpaj som efterrätt. På kvällen var det ungdomssamling i kyrkan och jag pratade om att vara viktig, vara en del av kroppen och hitta sin uppgift i församlingen. Jag hade inte någonsin tänkt börja hålla ungdomssamlingar och dylikt på finska, vilket helt klart inte är mitt starkaste språk. Och i början var det väldigt jobbigt, men eftersom jag visste att också Sirpa hade det kämpigt med att översätta till ryska, hon har inte bott här så länge och känner sig inte så säker på språket än, så fick jag mod och efter hand gick det bättre och bättre.

Några pedagogikstuderanden, i bakgrunden syns en miniatyr av en kyrka som finns i Minusinsk, gjord med origamiteknik

Lillpojken i familjen 

Ungdomssamling, härligt gäng

       På tisdagen var vi och sökte skolor som vi kunde komma hälsa på i, det var lyckat och vi fick  löfte om att hålla en lektion på torsdagen. Och på kvällen var vi hos Wajteslavas familj, åt kvällsmat och såg på os. Jag fortsätter berätta mer om veckan en annan gång. Nu är det dags att gå hem till Sirpas och sova.

Välsignelser, må väl, om tio dagar är jag tillbaka i Finland :D

   

Gudsfrid!

Hälften av min tid här i Sibirien har nu förflutit och nu har den riktiga vinter kommit hit. På nätter är det -40 grader och det blåser isiga vindar dagligen. Jag var också kraftigt förkyld förra veckan och hade feber en dag, nu har turen kommit till Susanna och även Ville, som har återvänt från sin resa till Finland. I måndags skulle jag leda bibelstudierna, men de måste ställas in på grund av min sjukdom, jag bestämde mig dock för att genast bli frisk och lyckades ganska bra med det, förutom med huvudvärken som dröjde kvar några dagar.

Sirpa har varit på två veckors semester till Finland och jag fick använda hennes lägenhet under tiden. Så jag sov där några nätter och spenderade tid där när jag behövde lugn och ro för att förbereda söndagsskola eller ungdomssamlingar eller annars ha lite tid för sig själv.

 Utsikten från fönstret är helt fantastisk!

Jag håller på klippa ut figurer till söndagsskolan

Jag gick dock dagligen till Melanens för att hålla Helmis lektioner, delta i kören och i övrigt hjälpa Susanna.
Helmi är en duktig elev och jag ser framsteg i hennes läsning varje lektion, hon är dock ganska otålig och gör hellre snabbt än ordentlig, men bara hon tar sig tid att göra ordentligt och tänker efter så gör hon allt nästan helt felfritt. Jag trivs också med kören och sjunger gärna med, jag har dock en helt egen tolkning på hur man bör uttala de ryska orden. I diskussionerna hänger jag tyvärr inte alls med utan får nöja mig med att sitta och småle. Susanna har kommit att bli en kär vän, jag gläds åt våra diskussioner. Hon hjälper mig dessutom massor, att hitta i staden, med språket och allt möjligt annat som en ung finlandssvensk dam inte förstår av sig själv. Och så måste jag tillägga att jag uppskattar hennes matlagning, som jag inte ens nära vågar jämföra ed min egen. Förutom Helmis förskolelektioner så är söndagsskolan, som jag hållit de två söndagar Sirpa varit borta, min favorit här. Jag trivs bäst bland barnen och tror också att det främst är min uppgift i livet. Ungdomssamling var det meningen jag skulle hålla i lördags men den ställdes in på grund av att så många inte kunde komma.
       Enligt Susanna har jag nu sett hela Krasnojarsk, första utsiktsplatsen, naturreservatet Stolby och utsiktsplatsen vi var till på lördag förmiddag. Snabbvisit i iskall blåst. Jag fick också gå i en affär för mig intressant, en kött- och korvbutik alltså.

Man såg väldigt långt, hela staden kändes det som, tyvärr blev bilderna inte så värst bra.

Korv, ingen snellmanskorv men i alla fall korv.

Om en eller två dagar reser jag på en veckas äventyr söderut mot Minusinks och Karatusa, så det kan ni ta som förbönsämne. Att jag skulle ha något att prata om på samligarna, för både barnen och för ungdomarna. Troligtvis får jag också möjligheten att gästa ungdomar som studerar engelska. Där skulle jag kunna prata utan tolk. 

Gud vare med er tills vi hörs igen!