Gudsfrid!
Det har gått lite väl lång tid sen jag uppdaterat er om vad som händer här i Sibirien. Men nu är jag tillbaka i Krasnojarsk och har bättre tillgänglighet till internet. Så här kommer en hel del text och bilder. Tack för alla förböner, veckan i Minusinks och Karatusa var välsignad, lärorik och full med program.
Planerna ändrades lite och jag reste till Minusinsk först på fredagen den sjunde, istället för tidigare i veckan som vi tänkt. Så jag har hittat annat att göra den veckan istället. Jag har förstås hållit förskola till Helmi som vanliga veckor, och hon gör framsteg efter framsteg. Även lillasyster Vilja känner igen flera bokstäver och vill gärna delta i lektionerna, vilket hon får på villkoret att hon är tyst och ger Helmi arbetsro. Det brukar fungera i cirka fem minuter och sen kan hon bara inte låta bli att berätta en liten historia om muminfamiljen, "Eläänä päivänä..." Muminleksakerna är hennes käraste ägodelar, och hon bär omkring dem i en liten orange lådväska, själv klädd i av Helmi lånade svarta alltför stora klackskor (jag går och oroar mig för att hon en dag ska vricka fötterna av sig) och sin rosa kjol som hon knycker ur klädhögen så fort den är nytvättad och använder den till hennes mamma sliter den ur hennes händer för att tvätta den igen, och till sist mammas rödvitrutiga sjal på huvudet, ty så har ju fina damer. Flickorna är riktiga guldkorn och jag kommer att sakna dem sen när jag återvänder hem.
Och på tisdagen bakade jag pizza som kvällsmat, och familjen åt med god smak. Min matlagning är i vanliga fall inte den bästa och att stå vid spisen är inte direkt min favoritsyssla i hemmet. Men helt roligt är det ju ibland att få komplimanger även på mindre utövade talanger.
På onsdagen fick jag ett erbjudande av en av Susannas ryska väninnor att följa med henne en dag, det lät trevligt så jag tackade ja. Hon kan dock inte så mycket engelska och som känt så kommer jag inte så långt med min ryska. Men hur som helst pratade vi på och med många runtförklaringar på blandade språk förstod vi varandra någorlunda. Hon jobbar med att inreda rum, och vi gick i olika möbelaffärer och butiker med olika slags inredningsmaterial. Hon sökte inspiration till sitt jobb, och där mellan hyllorna pratade vi om våra olika liv. Våra familjer, våra arbeten, vår framtid, hur vi tänker oss den. Hon hade en träff med sin kusin och de diskuterade om någon resa de skulle göra. Den manliga kusinen försökte sig på att konversera med mig, men han hade mycket svårare att förstå engelska. Jag försökte prata med att peka på bilder och med teckenspråk och han förstod kanske till sist mitt svar, som lite hade ändrat form från det som först var tanken. Tills sist var vi på middag till en traditionell sibirisk restaurang, maten var fantastiskt deliciös och våra samtal innehöll mycket skratt, ordböcker och teckenspråk.
Min nya vän
På fredagskvällen tog jag och Sirpa bussen till tågstationen varifrån vårt tåg for till Minusinsk. En intressant upplevelse att åka nattåg i Sibirien. Sirpa och jag hade övre sängarna och under oss sov en kvinna och en man. Vi anlände tidigt på morgonen till Minusinsk och Wajteslav, prästen, kom och hämtade oss och förde oss till Pitkänens lägenhet. De är inte i Sibirien just nu och vi bodde där den veckan vi var i Minusinskområdet.
Stationsbyggnaden i Krasnojarsk
På lördagen gjorde vi inte så mycket, tog igen lite av den missade nattsömnen och sen handlade vi lite förnödenheter som vi skulle behöva under veckan. Vi var också och tittade in i kyrkan, där hade de en egen kyrksal som de kan använda så mycket de vill. På söndagen var vi på gudstjänst, och Sirpa höll söndagsskola. Efteråt stannade vi kvar när Wajteslav höll skriftskola för två ungdomar. Efteråt visade de staden för oss lite.
Sirpa och söndasskolbarnen
Blomma gjord av frön
Barnen välsignas vid gudstjänsten
Kyrkkaffe, mest te detta är ju Ryssland
Utsikt över staden Minusinsk
Edvard, Slava och Sirpa vid bilen
Måndagsmorgonen började vi som alla andra dagar med en liten andakt och bön, Sirpa och jag. Och sen for vi till en yrkesskola, för pedagogikstuderanden. En treårig utbildning för att bli lågstadielärare. De hade många frågor om Finlands lärarstudier och skolsystem, som tack vare goda resultat är väl känd i världen. Som lärarstuderande i Finland försökte jag svara så gott jag kunde. Det kom också en del frågor om livet och om mitt bröllop som infaller i en ganska snar framtid. Tyvärr måste vi vara ganska försiktiga med att tala så mycket om evangeliet, läraren kan lätt bli avskedad från sitt jobb om föräldrarna får reda på att "propaganda har predikats i i skolan". Efter skolbesöket hälsade vi på hos en familj från församlingen, vi bjöds på ravioli fylld med älgkött och äppelpaj som efterrätt. På kvällen var det ungdomssamling i kyrkan och jag pratade om att vara viktig, vara en del av kroppen och hitta sin uppgift i församlingen. Jag hade inte någonsin tänkt börja hålla ungdomssamlingar och dylikt på finska, vilket helt klart inte är mitt starkaste språk. Och i början var det väldigt jobbigt, men eftersom jag visste att också Sirpa hade det kämpigt med att översätta till ryska, hon har inte bott här så länge och känner sig inte så säker på språket än, så fick jag mod och efter hand gick det bättre och bättre.
Några pedagogikstuderanden, i bakgrunden syns en miniatyr av en kyrka som finns i Minusinsk, gjord med origamiteknik
Lillpojken i familjen
Ungdomssamling, härligt gäng
På tisdagen var vi och sökte skolor som vi kunde komma hälsa på i, det var lyckat och vi fick löfte om att hålla en lektion på torsdagen. Och på kvällen var vi hos Wajteslavas familj, åt kvällsmat och såg på os. Jag fortsätter berätta mer om veckan en annan gång. Nu är det dags att gå hem till Sirpas och sova.
Välsignelser, må väl, om tio dagar är jag tillbaka i Finland :D
