Jag ber om ursäkt att jag inte tidigare skrivit om de sista veckorna och hemresan. Jag kom hem för en och en halv vecka sedan, och det har varit mycket att ordna och bara landa i att vara hemma igen. Det tar en stund att vänja sig vid vardagen och komma över den värsta saknaden efter de underbara människor man fick som vänner där borta. Nu är jag tillbaka i arbetet på Snellmans och samtidigt har Daniel och jag tagit itu med bröllopsplaneringen igen och försöker ställa i ordning vår lägenhet i Vasa.
Sist jag skrev hade vi ganska just kommit hem från Minusinsk. Och samma dag som vi återvände från till Krasnojarsk så kom även en en finsk predikant, Reijo Arkkila, dit, han sov hos Melanens så jag fick bo hos Sirpa och bodde här tills jag åkte hem. Sirpa blev tyvärr ordentligt förkyld och fick ligga till sängs mestadels av den sista tiden jag var i Sibirien. Den veckan på söndagen fick jag lyssna till den första predikan på två månader som jag förstod, den var ju på finska istället för på ryska.Vi uppträdde även med kören på gudstjänsten.
Alla som var med på gudstjänsten de söndagen, och så Ville som var fotograf
På måndagen hade Susanna fixat åt mig så jag fick vara med på en engleskalektioner som en kvinna håller i sin lägenhet. Det var intressant att se hur man med så lite egna kunskaper i engelska klarar av att lära ut språket. Och barnen kunde faktiskt en hel del.
På tisdagen höll jag igen förskola åt Helmi, Jag har fäst mig otroligt vid den envisa sexåringen och hade ingen som helst lust att säga hejdå när det var dags för det. Det har varit underbart att ha en regelbunden sak som man har fått se fram emot. Ibland har vi abetat genom skratt, ibland genom tårar. Efter lektionen var jag ut och äta med hela familjen Melanen och Reijo Arkkila. Sen tog jag farväl av Ville och Reijo, de reste till Minusinsk och jag skulle inte att se dem igen innan jag åker hem. På kvällen tog jag hand om Helmi och Vilja medan Susanna och Sirpa var på bibelstudier.
På onsdagen var tanken att jag skulle ut med Juulia igen, men hon hade antagligen för mycket på jobbet och ringde aldrig. Så jag tog istället en promenad, gick lite vilse, shoppade på loppis och gick i små butiker som jag fann på vägen hem.
Sirpas hus sett från utsidan
Utsikten från krönet bakom Sirpas
På torsdagen var det som vanligt förskola och kören. På fredagen var jag tillsammans med flickorna och vädret var lite varmare, vi var ute och gjorde snögubbar och njöt av det vackra vädret.
Vilja och Helmi på väg ut med sina stjärtbräden
Vilja på den halvfärdiga snöhästen
Helmi i sina skolkläder
Den här veckan var det gudstjänst på lördagen, och jag höll söndagsskolan igen eftersom Sirpa fortfarande var förkyld och stannade hemma denna gång. När jag kom hem från gudstjänsten började jag känna att magen var i oordning, jag hade ont i magen till måndagskvällen. Vet ännu inte vad det var. På söndagen kom Susanna, Helmi och Vilja och hälsade på oss sjuklingar och piggade upp oss med god mat och bullar till efterrätt. Susanna hade även med finsk kaffe till mig, vilket var välkommet eftersom Sirpa inte dricker kaffe och därför inget har hemma hos sig.
Morgonsolen på lördagsmorgonen
På tisdagen hade jag förskola och jag märkte att även Vilja börjar kunna de vanligaste bokstäverna och hon orkar intressera sig en kort stund på det som Helmi håller på med, men mest vill hon att vi alla skall leka med hennes muminfigurer. Efteråt fick jag lite tid för mig själv och jag tog bussen till ett lite större köpcenter i närheten, jag började bli ganska bra på att klara mig själv i butiker och på bussar, nu när det snart var dags att åka hem igen. På onsdagen skulle Susanna på begravning för en som tidigare varit med i församlingen. Hon tog med sig Vilja och jag hämtade Helmi från hennes förskola och vi for till Svetas engelska lektioner (de samma som jag tidigare varit på). Efter begravningen kom även Susanna och Vilja dit. Vi for sen alla fyra till andra sidan staden, över floden, för att hälsa på hos Olga. En hårt arbetande sjuksköterska, hon bjöd på soppa och vi läste Bibeln tillsammans med henne och bad, hon hade så sällan möjlighet att ta sig till gudstjänsten.
Barnen gör engelska gramatikövningar
Lekar på engelska
Den sista hela dagen, torsdagen gick snabbt och samtidigt så långsamt. Jag längtade hem så mycket, men ville ändå ta vara på varje sista minut. Jag började dagen med att köpa de sista presenterna hem. Sen försökte jag få allt att rymmas i väskan, det var lite knepigt med det gick. Klockan fyra for jag och höll den sista lektionen för Helmi och var med flickorna under tiden som Susanna sjöng med kören i köket. Sen var det dags för den sista måltiden, Susanna hade fixat ett gott kvällsmål, och det var med tårar i ögonen jag sent omsider jag vandrade mot Siropas för några få timmars sömn. Tidigt, väldigt tidigt tog vi taxi till flygplatsen och Sirpa hjälpte mig att checka in, vi tog farväl och så var jag äntligen på väg hem. Hemresan gick underbart bra även om det gick två dygn utan sömn. I st. Petersburg kom underbara Jukka och Kristiina Paananen och hämtade mig från flygfältet med sin bil, och Kristiina hjälpte mig till tågstationen. Det är underbart att se hur Gud placerar ut sina änglar. Jag har haft med mig en hel del änglar under resan både osynliga och synliga. Jag är oändligt tacksam för den lärorika tid jag hade i Sibirien, och jag tackar alla de som kommit ihåg mig i böner och andra som gjort resan möjlig på olika sätt. Jag hoppas jag en dag ska kunna återvända och hälsa på vännerna där och möta nya vänner. Fortsätt att be för utlandsmissionen och de ryska kyrkorna och våra systrar och bröder som är ditsända.
När jag kom hem måste jag bara ta en skogstur med systern och de efterlängtade hästarna. Ha det gott tills vi hörs igen. Gud vare med er alla!
